En av de roligaste helgerna ever... Helhärlig!

Igår var det dags för Utlandsavdelningens julmiddag på Pålsjö krog. Så man kommer dit och hittar alla utanför dörren. Vi kommer in där de har dukat upp för oss och jag hamnar vid Daniel, Stoffe, Brian och Jonny.
Det är aldrig något jag kommer göra om... Stoffe is the best, men de 3 andra har en sån riktig killhumor så det enda man kan göra är att sucka åt dem...
Iallafall kommer vi, såklart, in på ämnet: Marias dildo... Ett av skämten var att jag kunde ha en egen hemsida om den, som skulle hetta: maria.COM...
Jätte kul. Verkligen... Shit, va jag avskyr 2 vissa systrar för den födelsedagspresenten. ;)
Efter ha proppat  i oss massa julmat och ännu mer efterätt så hoppar vi in i 2 stora taxibilar som tar oss till Helsingborg igen.

I bilen kommer jag på att ingen ringt Robin för att berätta att vi är på g in till stan. Sara och Sandi sitter längst bak i den andra bilen som kör först och jag sitter längst fram i vår. Jag ska då signalera till de andra att nån måste ringa Robin, så jag håller upp handen mot örat som en telefon och mimar ordet R O B I N! 
Men de pekar bara tillbaka på mig. Och jag skakar på huvudet: NEJ! R O B I N! och Sara och Sandi pekar fortfarande tillbaka på mig...
Taxichauffören börjar skratta och säger: "Jag tror inte den här telepatin går så bra..." Och jag ungefär börjar asgarva för det kommer någon kommentar från baksätet: "Nä... Sånt gör vi inte på TELEresurs!" ;)
När vi hoppar av utanför Tivoli frågar jag dem personligen om nån ringt Robin och då suckar Sara och säger: "Vi fatta vad du menade, men DU HAR JU ALLA TELEFONERNA!"
Juuuuust det... Oops. ;) Så vi ringer Robin på väg till Hamnpaviljongen... När vi kommer fram klämmer Sara ur sig att hon glömt leget där hemma och jag och Sandi ungefär skriker: "Hur FAN kunde du glömma leget?!"
Sara mumlade fram ett svar om att de hade haft bråttom och lalalalalalaa... Så Sara, Sandi och Stoffe åker hem till Sandi igen för att hämta det...

När de kommer tillbaka har Robin hunnit komma och vi drar hela gänget till Tivoli där jag hittar en mycket full J1 som absolut älskar mig, avgudar mig och jag är sötast i hela världen...
Guess he didn't have a white weekend this time...
Efter detta blir det dansande i flera, flera timmar... Hel skönt, man har sina bästa vänner vid sig och glädjen är på topp. Ingen/inget kunde förstöra det!
Inte ens den lite närgående kollegan som helt plötsligt har händerna på Sandi och mig själv där hans händer inte ska vara... Sen har man ju självklart de där killarna som man verkligen inte har någon aning om vem de är som ska dansa lite väl nära en. Så vi räddade varandra och Robin puttade bort killarna som inte skulle vara i närheten av oss. Skit bra!
Kvällen slutar allt för tidigt och jag och Robin lämnar av Sara och Sandi (the last ones standing) vid taxibilarna och ger oss iväg på fyllemat-jakt. Det blir korv och hamburgare, cola och massa snack om sånt man måste få ur sig lite...
Kl. 4 på morgonen går vi våra skilda vägar med att jag skriker till Robin: "I'm sending you to NORWAY!"
Världens bästa kväll!! Som Sara skickade i ett mess på väg hem till oss: "Vem behöver bootycall, när man har såna vänner?!"
Och DET, mina vänner, är en jävligt fin kommentar när den kommer från Sara! Aaaaah, LYSANDE!! ;)

Idag vaknar jag av att Sara ringer och säger: "Upp och hoppa! För nu ska vi flytta mig!"
*suuuuuuck* Just det... Så de kommer och hämtar mig och vi kör direkt mot Statoil eftersom vi måste ha mat, cola och redbull i oss innan vi gör nåt annat.
Vi kör såklart vilse på väg till förrådet där alla Saras grejer finns och till slut får Sara köra till Bårslöv/Påarp-rondellen för att kunna hitta rätt och när vi väl kommer fram skakar deras pappa på huvudet åt oss... Vi är ju pretty omöjliga... ;)
Men, vi lassar in allting i bussen på mindre än en timme och är väl lite små kaxiga för detta går ju jätte bra! Men... när vi kommer fram till Saras nya lägenhet så måste vi upp 2 våningar utan hiss med alla sakerna. Vi höll på att dö!
3 tjejer ska ha upp stereobank och fetehylla för de jävla trapporna.

Efter ett tag hör man Sara: "Fan, jag har sträckt en muskel i armen..." En stund till, sen hör man Sandi: "Fan! LAEBEL SKADAD! Jag blöder!!"
Sen blir det dags för den jävla soffan... Jag och Sara ska gå först och Sandi längst ner. Problemet är att när vi ska svänga med soffan på våning 1 så är inte trapphuset stort nog, så vi blir mosade mot väggen och kommer inte loss. (vet inte hur mycket i oss som är helt efter det...)
Pappa Leif får komma och rädda oss och till slut får vi upp skiten i vardagsrummet efter lite fler mosande och Sara och Sandi hänger döende över soffan och jag lägger mig rakt ner på golvet med orden: "Fan! Jag är nu död..."

Så... detta slutade med 2 Laebel skadade och 1 Lund död...

Stoffe och jag, i ett tappert försök att se ut som de hårdrockare vi är.  ;)


6 månader, 2 veckor och 3 dagars kvar to One Wild night! :D