För några veckor sen hittade jag min gamla lärare/sånglärare Anders på Facebook (where else...) och en av hans gamla bands, Gaeleri, låtar fastnade i huvudet och jag blev inte av med den...

So... What to do... Det var ju bara att leta reda på ett ställe som sålde just den skivan, A Brighter Day, och jag hittade faktiskt den på Ginza. Lite specialbeställning och sen fanns den i min brevlåda några dagar senare.
And I tell ya... Det kändes precis som när jag var yngre och satt i studion eller replokalen med Sofia, Lowe och Durra eller med Anders, och lyssnade/spelade.

Medryckande rock, som inte är svårlyssnad, sköna melodier och med klara texter som inte kräver en större tänkares hjärna.
Med influenser från bl a Whitesnake och Kiss kan det ju inte bli fel.
Anders Vidhav (sång) och Niklas Rollgard (gitarr) har även blivit förliknade med Jon Bon Jovi och Richie Sambora efter en akustisk spelning av en lokal tidning.
Och nej... det är inget jag tycker är helt fel.

Favorit låtarna från A Brighter Day är Blue Town (självklart!), If You Leave, Trapped in a Maze och Don't Go.

Ah... A stroll down memory lane... Vi får väl helt enkelt hoppas på att de börjar spela igen.


Blue Town: http://www.youtube.com/watch?v=nV7T4wEI1S0

För alla er som gillar design och mode, ni mååååååste kolla in denna underbara killes blogg.
Läser ni den, så kommer ni på nåt sätt få ett hum om hur denna människa är.

Och jag måste ta tillfället i akt och hylla honom lite.
För seriöst, hur deppig eller trött jag än är, så får han alltid mig att må så mycket bättre.
Alltså, han är inte bara vacker på utsidan, men även insidan... Och det är väl ändå viktigast.

Vaknade igår, tittade yrvaket ut genom fönstret och får blinka flera gånger för att kolla att det verkligen är sant.
Men, jo visst snöar det!

Jag älskar snö!
Allting blir så magiskt och vackert när snön kommer... och man vill bara krypa upp i fönsterkarmen med en stor filt och varm choklad med grädde och titta.
*suckar lyckligt*

Och nej... jag har inte körkort eller bil så jag känner inte den där paniken som andra får (Alex och Sara).

Har inte kunnat skriva nåt om konserten... Min dator har varit helskum den senaste veckan... Omöjlig.
Men... Vi får ta en snabbresumé av det eftersom jag faktiskt skrev ett jätte långt inlägg härom dagen, men allt försvann...

Konserten var FANTASTISK!
Stod längst fram med Sarah (som är ganska lång) bakom mig och bara det är ju great.
Amy MacDonald är en otrolig artist! Ödmjuk och det är något jag uppskattar hos en musiker, ja, hos alla människor.
Hon fick med publiken, sa: Shut up! till den mest irriterande killen i salen och sjöng underbart.
Vi fick våra önskelåtar och sjöng med för full hals.

Hennes band är några vi också måste nämna.
Trummisen hade energi nog till att försörja ett litet land med energi i minst 5 år. Gitarristen var charmig... Myyyycket charmig och självklart en duktig gitarrist.
Keyboardisten... Well, han spelade bra... Men man märkte inte av honom så mycket.
MEN Basisten, som blev favoriten för oss tjejer, var en väldigt mångsidig kille... Förutom bas, åkte det helt plötsligt fram en trumpet. Brilliant! OCH han var jäkligt snygg...
Och ögongodis är ALDRIG fel... No no...

En applåd till förbandet (som vi ej minns vad de hette) som var väldigt intressanta, roliga och bra. Keyboardisten var en STOR favorit och ikväll hittade Sarah honom av en ren slump på internet.
Han, Mikkel Lomborg, är visst barnprogramsledare (m.m) i Danmark... Ha! Vem kunde trott det?