Har varit ett par totalgalna veckor.
Den 13 december var det julfest med jobb och herregud, va kul vi hade! Jag o Vicki började förfesta hemma hos oss vid halv 3 och blev sen hämtade av Åse och Diana vid 5 för att åka till jobb och möta alla andra. Sen väntade Guitar Hero och Singstar med massa mys. Middag på SS Swea och det var en av de roligaste kvällarna ever.
Självklart när spriten kicka in lite så saknade jag Kenny helt otroligt mycket... Men jag har så underbara vänner och det hjälper väldigt mycket...

Sen var det full fart framåt och till slut efter massa väntande kom den 17... Den dagen då Kenny kom hem.
Var som en bumbibjörn on speed redan från morgonen... Självklart kom snön dagen förre så allt var totalkaos i Skåne... Som vanligt så fort det kommer snö här. MEN när jag kommer till jobb får jag veta att planen står still på flygplatserna och planen har inte kunnat landa kvällen förre ute i Ängelholm.
Panikartad kan man nog kalla mig lite, men allt eftersom dagen gick så kom allt igång igen.
Dagen gick sen jätte sakta... Självklart blev planet försenat så min mamma fick engagera mig med en shoppingrunda innan vi åkte ut till flygplatsen.

Jag var så förväntasfull och när Kenny äntligen kommer in genom dörrarna försvann allt och alla i rummet. Han marscherar rakt upp till mig och lyfter upp mig i sin famn.
Det var så skönt att få känna hans lukt igen och röra vid honom. Jag tror faktiskt jag blev förälskad all over again just där och då.
Det blev en hel del mys hela vägen hem (ja, och ungefär hela tiden sen dess)... Och en liten kisse här hemma blev helchockad över att "pappa" kom in genom dörren. Hon som har suttit och väntat på honom i flera veckor vid dörren.

Tiden har sen dess gått för snabbt. Haft massa mys med familjerna över jul och fått massa fina julklappar.
Julafton firades med Kennys familj och dagen efter firades med min familj.
På juldagen blev det även utgång med Vicki och hennes Emil. Riktigt roligt! Man var absolut inte nykter någonstans och dans på borden och massa kärlek var också involverat.
Hela kvällen slutade med att vi fick leta efter Emil i 3 timmar som kom bort. Och när vi precis gett upp, klockan 5 på morgonen, och antog att han hamnat i fyllecell (yes, den mängden alkohol var involverat) kliver han in rakt framför oss och undrade var fan vi varit någonstans.
Sjukt...
Så de fick vackert följa med oss hem och sova och igår låg där 4 slagna hjältar i soffan och fick pizza hemlevererat. Och självklart bestämde vi oss för att ALDRIG dricka mer i hela vår liv...

Men nu åker snart Kenny tillbaka till Kosovo... Och ångesten över det börjar dyka upp några gånger om dagen, mest på morgonen. Men enligt Kennys gruppchef så blir det lättare denna gången... Och förhoppningsvis har han rätt.
Hade ju inte precis tänkt bli sjuk denna gången, så det kan ju absolut bli lättare... *håller tummarna*

Nej, nu ska jag in och få upp mannen ur sängen så vi kan åka och shoppa. :)