21 days to go...
Det är helt sjukt så mycket jag längtar. Och mitt jobb har fixat så att jag är ledig hela hans leave tillsammans med honom. 11 mysdagar!
Idag är han sjuk och sängliggande... Han tog vaccinationssprutan igår så biverkningarna borde försvinna snart. Förhoppningsvis...
Hemsk som man är tänker man genast på det postiva: Massa sms hela dagen till miiiig...
Så blev det inte, nej...
Känns riktigt konstigt att han är så långt borta och är sjuk.
Annars händer mycket... Ska försöka baka i veckan. I helgen är det julskyltning med tjejerna och på måndag ska jag försöka gå på heltid igen. Intressant...
Måste köpa julpynt till lägenheten för det har vi ungefär inget av... Eller jo, vi har en gran, ett rör med kulor, massa glitter och en julkrubba. Och ett pepparkakshus i keramik, för vi suger på riktiga pepparkakshus.
Men jag kräver adventsljustakar och kanske en adventsstjärna... Mer pynt, julgransslinga, m.m... En större tomte av något slag...
Och det bästa är; Kenny kan inte stoppa mig!! Hahaa!
Tror det blir att shoppa lite av det idag...
För sen har man julklapparna att tänka på. Lots to do, men jag älskar verkligen denna årstiden.
Jag är även blivit en total nörd och har blivit besatt av Café World på facebook... Så normalt...
Bon Jovi, The Circle...
Det är över en vecka sen jag glad som få studsade in på Skivlagret för att hämta nya albumet från Bon Jovi: The Circle.
Självklart har jag Limited Edition, tack vare Jon, så jag har dokumentären When we were beautiful också med.
Denna skivan är sjukt bra! Sorglig, men som vanligt kan man känna igen sig i texterna.
Den stora favoriten blev track 4; Superman Tonight... Texten, musiken och sången på den är klockren! Så just den låten går om och om igen.
De andra favoriterna är: We weren´t born to follow, When we were beautiful, Bullet, Thorn in my side och Happy now.
Känns även lite som att gitarrspelet går tillbaka till det lite hårdare hållet som fanns i Have a Nice Day, särskilt i Bullet. Absolut inte som Lost Highway... Nu kör de rock igen!
Så nu var min Bon Jovi fix räddad ett tag framöver... Jag borde verkligen åka till London och se dem nästa år...
Who's going to save you
When the stars fall from your sky?
And who's going to pull you in
When the tide gets too high?
Who's going to hold you
When you turn out the lights?
I won't lie, I wish that I
Could be your superman tonight... 
25 år
Sådär ja... Då har man det avklarat också. 25 år.
Känns inte ett skit annorlunda för att säga sanningen.
Har känts lite konstigt att planera min födelsedag med vetskapen att Kenny inte är här, men bestämde mig för att ha en tjejkväll här hemma med tacos. :)
Så i lördags var Jessi, Jenny, Alex, Cissi och Åse här och myste till det. Jag hade verkligen helt underbart kul och vi hade tårta och allt.
Det tog verkligen på mig så igår mådde jag riktigt dåligt, men det var så värt det!!
Igår var jag mest hemma och gick väl egentligen runt och väntade på att kvällen skulle komma för Kenny skulle ringa. Och gud va skönt det var när han väl gjorde det. Jag hade jätte mycket och berätta, men glömde väl halvdelen av det bara för det när han var i telefonen. Igår var det 1 år sen exakt som jag fick honom i födelsedagspresent. Känns som så mycket längre... :) Underbart.
Sen kom då idag... Stora 25 års dagen men det har verkligen inte känts som min födelsedag alls.
Var hos läkaren imorse och det har ÄNTLIGEN hittat vad det är för fel med mig. Det tog ju bara like 5 månader och där finns bakterier. Så nu kör vi värsta medicinkuren i 1 vecka med 2 pencilliner och 2 magmediciner, 4 gånger om dagen. Det är 12 tabletter/flytande grejs jag ska ha i mig om dagen...
Hoppas verkligen det funkar... för alternativet som fanns om de inte funkar var inte ok på någon nivå... För tungt att ens tänka på så vi lämnar helt enkelt ämnet.
Kenny fick ta alla tankar om det när han ringde för ett par timmar sen... Han är verkligen världens klippa även om han är så långt bort. Fantastisk...
Men har iallafall fått jättefina presenter: En stor Smoothiebok (YES!!), pepparkaksformar, glögg (älskaaa) kläder, silver armband, silver halsband, shot spel, badgrejer och från min bästa vän fick jag ett unikt halsband med en skyddsängel och pärlor i vitt och rosa i en liten länk över en tjock silver ring där det står MARIA KENNY. SÅ FINT!! och det klingar lite mysigt när man går eftersom det är så långt. :)
Och där kom världens finaste rosa bukett med 2 av mina favoritblommor, nejlikor och rosor, från min älskling...
Kan tyvärr inte visa några foton på just det eftersom jag slarvat bort USBsladden till mobilen...
Och sen kom där en inbjudan till Anhörighets träff den 5 december i Halmstad som jag och Morgan (svågern) ska gå på. Mest för att kolla vad det är och ha något och göra den dagen.
O vem vet... Kenny kanske inte hann fly undan kameran så man får se hans nya frisyr. ;)
Nej... nu väntar nog sängen efter en lång och ganska jobbig dag...
Happy Birthday to Me!
Krama mig...
Utan... såna kramar som är fyllda med kärlek och trygghet och som man bara kan sjunka in i och stanna lite i...
Såna har jag saknat extremt mycket. Jag är en kram människa, jag älskar dom... Jag behöver dom!
Så idag när jag kom till jobb hoppar Cissi på mig och ger mig en bamsekram. *mys* Och andra kommer och lägger kanske handen på min axel och rör vid mig. YES, mänsklig kontakt! At laaast! (vad då? Desperat??)
Så kommer Martin... Och sveper in mig i sin famn och kramar mig jätte hårt och jätte länge.
Och då blir jag helt tårögd, och får ur mig: "Oj, det var länge sen någon krama mig så... Hehe..."
Då håller han kvar mig lite längre... Och sen fick jag massa såna kramar under förmiddagen. (tro inget dumt nu va... det är kramar, absolut inget annat...)
Helt sjukt vad en kram kan göra... Man mår mycket bättre efteråt.
Det kändes jätte skönt att vara tillbaks på jobb. Jag sega ihop vid 11 för då försvann ungefär energin men det var skönt.
Sen dess har man mest snackat med Vickan... Få bort Kosovo-deppigheten lite och få ur sig allt man tänker, men inte kan säga. För andra förstår inte riktigt det här... Så det är vi.
Och nu är det nog snart bestämt helt att hon ska komma ner 1 advent helgen. WOHOOO! Sicka planer vi har... Kommer bli underbart!!
Imorgon är det dags för vaccinations sprutan... *ryser* Jag haaaatar sprutor.
Men har bestämt mig för att den måste tas. Så jag åker direkt efter jag slutat jobb...
Finns ju roligare saker... Som att diska eller nåt. ;)
Nej, nu väntar nog sängen... Kanske...
Angry?
Ny läkare idag... Vikarie... Jätte snäll... Och uppmärksam visst.
För de har GLÖMT att göra ett bakterietest. Något som uppenbarligen skulle ha blivit gjort från början. För det kan visa den grundande anledning till skiten.
OCH om det är det, så krävs det BARA 1 veckas pencillinkur sen är klart! *stirrar*
Inte 5 månaders andra medicineringar... AAAAAAAAAAAAAAAH! PANIIIIIK!
Jag ska börja jobba några timmar varje dag nästa vecka blev iallafall bestämt. WOHO! HELLO LIFE! =D
Det känns jätte skönt. + jag fyller snart år och allt som ska fixas till det måste göras nästa vecka.
Fast det är ganska skönt att vara så arg... Uppfriskande faktiskt till skillnad mot att vara deppig/Kosovo-deppig.
En sak till som irriterar mig mer än vanligt idag är den där fördömda Utlandstjänst reklamen.
Jag brukar ha TVn på när jag gör annat för det är skönt att ha något ljud runt sig, och så kommer det där vinande, ihåliga ljudet som avslutas med ett högt "TICK" och då vet man att det är den där reklamen. Jag behöver inte ens titta, jag hör det...
Så till och med TVn mobbar mig... Schysst.
Remember, remember, the 5 of november...
Kunde absoluuuuut inte somna igår kväll så vid 4 i natt snarkade jag äntligen fridfullt. Men i och med det föll hela min plan att gå upp klockan 9 på imorse... Så jag vaknade vid ungefär halv 12. Det var ju några timmar försent.
Imorgon ska jag upp tidigt och gå till läkaren... Nervöst? You bet! Tycker jag är hos läkare alldeles för mycket för min egen smak. Och jag tycker aldrig det blir nåt positivt sagt...
+ På tisdag ska jag ta vaccinationssprutan mot svininfluensan. YES! Jag som älskar sprutor! *ironin dryper*
Har valt att ta den eftersom jag har människor i min närhet som absolut inte får bli sjuka + jag jobbar med massa människor. Så det är lika bra...
Men pratade med Vickan (den andra "militärfrun") i eftermiddags på msn. Och det känns alltid bra att prata med henne för man får bort en del av Kosovo-deppigheten... för den suger.
Vi bestämde att vi skulle åka upp på medaljceremonin när våra män kommer hem i april. Vickan tyckte att upp ska vi om vi så ska cykla!!
Ehm, jag tycker ju självklart att vi tar en av bilarna upp... Finns en risk att vi annars missar ceremonin eller die trying...
Vi har även kommit på en utmärkt idé för att fixa leaven. Leaven är kortad för att där inte går något flygplan tillbaka den dagen de skulle ha åkt... Så vi tycker att de kan ju bara åka en dag senare. Och vi förstår verkligen inte varför personerna som bestämmer inte kommit på detta själva...
Självklart kommer det ju inte bli så... För varför skulle det vara lätt för oss som är hemma?
Yes, är fortfarande väldigt irriterad över det...
En till sak vi kom på var att jag borde bli befäl så att det kan bli någon ordning på saker och ting inom försvaret gällande anhöriga...
Så jag kanske ska tänka på att söka till officer programmet. Har ju varit inne på det spåret förut och testen fixade jag ju...
Tål att tänkas på...
Annars har det inte hänt så mycket... Släpade mig bort till brevlådan och postade breven till Kenny.
Pratade med Kenny... Men det var nog en dålig dag för det också.
Vem sa att det skulle bli lätt och problemfritt... Usch... :(
Det är tur man har sin mamma som man kan ringa och ösa över allt på.
Men nu ska jag nog försöka hälla i mig massa te så jag blir lite tröttare. Ska upp om 7 h... Och det går ju inte så bra för mig på morgonen just nu.
Och imorgon kommer bli en bättre dag. *tankens kraft*
Snart 2 veckor...
Imorgon (idag, det är över midnatt nu) är det 2 veckor sen Kenny åkte iväg för att göra sin sak för mänskligheten...
Känns inte som 2 veckor. Det är en konstig blandningen mellan att det känns som han varit borta i 4 veckor och att han varit borta i 4 dagar.
Det finns liksom inget tidsperspektiv på det. Det bara är... Svårt att förklara helt enkelt.
Hur har det varit då?...
Jo... Att jag blev sjuk (eller jag har varit dålig sen i juni, de har bara hittat ett namn för det nu) och har varit sjukskriven sen dess har kanske inte hjälpt...
För att göra en lång historia kort: Har fel på den övre magmunnen och inväntar specialisthjälp.
Det är nu det blir svårt att förklara utan att behöva spy av sig en hel massa...
På nåt sätt så fanns det väl saker som både jag och Kenny trodde skulle vara annorlunda. Som att ingen visste riktigt vad Kenny skulle göra om han behövde åka hem pga mig... Det tog över en vecka att få ett slutgiltigt svar på det... Så man kan väl inte säga att de är sådär jätte snabba.
Nu var det inte hans befäl som det låg hos, utan admin personer, så ja.... Tur egentligen, hans befäl är pretty bra. :)
Så ringer han idag (självklart mitt i Grey´s Anatomy, but anywho)... och vi pratar om allt möjligt och sen kommer det...
De har kortat hans grupps leave i december...
MEN URSÄKTA, WHAT?!
Man kan inte bara korta viktiga saker hur som helst och inte över jul/nyår... Det är ju bara taskigt! Och jag kan känna att jag borde väl ha någonting att säga till om när det gäller just det där... För det är min tid också. Men tyvärr... inte så mycket att göra åt saken, men det är verkligen överjävligt.
Nu vet jag inte alls hur mycket kortare det blir, för jag råkade explodera lite över det och stackars Kenny (det är ju inte hans beslut) fick väl inte sagt hur mycket kortare... Det eller så slutade jag lyssna efter orden: kortare leave...
Mycket troligt att det var det sistnämnda... Men ändå, usch!
Sitter här och tänker på att det måste ju finnas nåt bra med allt detta... Och ja, Kenny får göra sin dröm... Det är bra. Och jag får ha honom hemma på julafton iallafall. Det är också bra...
+ efter det här så blir det inget mer... Det är ju riktigt bra!
Och det kommer kännas övermäktigt bra när han väl kommer hem nästa månad och man får krama honom... Så jag antar att det kan vara värt det.
Sen att jag kramar honom ett dygn i sträck utan att släppa honom, det är en annan sak... ;)
