... stannar aldrig som de borde stanna... Saker blir alltid hemska och idiotiska.

Som det här med tandläkaren. I början sas det att jag skulle slippa operation... Igår morse fick jag reda på att tyvärr finns det inget annat och göra.
Ska börja förberedas i juni ser det ut som... Sen i augusti eller efter, när allt läkt så opereras jag... Vaken-operation bara för att göra saken ännu värre.
Och kommer det en person till och säger att detta gör folk varje dag och mer BS, så exploderar jag.
Jag skiter väl fullständigt i vad andra människor gör. JAG vill inte göra det...
Förresten, tror inte det görs varje dag... Varför ska det annars komma en specialist hela vägen från Göteborg?
Fuck, jag trodde det skulle gå lättare denna gången...

Sen idag får man reda på att en person som verkligen inte förtjänar det har 4-5 månader kvar att leva...
Ok, ingen förtjänar kanske ett sånt öde... Men han förtjänar verkligen inte det, inte alls.
Massa minnen från när jag var liten bara flaschar förbi. Som att han gjorde mackor med honung till oss, eller när han körde in till affären i lastbilen med oss, helt överlyckliga för vi var "större än alla andra..."
Och när man var lite lissen, då var det bara att hoppa upp i hans knä och sitta där ett tag, sen var allt bra igen...
Han har aldrig sagt så mycket, men jag kände mig iallafall lite speciell när jag var där...
Har inte träffat honom på många år nu, jag undvek att åka dit av saker som nu är borta... Och nu är det försent...
Fan alltså... Jävla skit...