Ibland blir jag helt förundrad över att folk inte har ett samvete.
Hur kan man må bra med sig själv om man sjukar sig från jobb och vet att andra får göra ens arbete?
Är man verkligen en schysst människa då? Och ska man kalla sig vän/kompis till de personerna?
Nej, verkligen inte!
I don't know about this people, men min mamma lärde mig vad som är rätt och fel.
Jag får inte min lön för att jag skiter i att dyka upp till jobb. Jag får min lön för att jag går dit och gör det jag ska. 
Ok, just nu känns det som att jag gör mitt jobb + 5 andras. 

5 veckor av no freedom at all.
Jag har jobbat över flera timmar för att kunna få klart saker. Gjort ANDRAS jobb för de inte behagar sig att dyka upp.
Jag är pretty pisst på det nu. Har lust att ställa mig och skrika ut dem.
Men skulle det verkligen hjälpa? Nej, antagligen inte... Det är det där med samvetet igen...
Om de inte har nåt så kommer de inte höra mig, hur högt jag än skriker och stampar i marken.

Fan, behöver semester.
Har så ont i magen... Jessi hade nog rätt, det är för mycket nu. Jag måste sakta ner.
Men sen är jag en sån som aldrig ger sig. Inget är för tufft och jag klarar allt.
*ler* Kanske dags att komma till sans med att jag är bara en människa och att även jag måste säga: Enough...

Fan, Stop the world... I wanna get of...