Så... då var det måndag igen och med allt var det bär med sig...

Vaknar av att min telefon ringer och när jag svarar hör jag att det är Gunvor från jobb som behövde hjälp... Ja, så självklart hjälper jag henne med... ja, vad det nu än var och lägger på och somnar nästan om igen.
Nästan... för telefonen ringer IGEN. Och denna gången är det Marianne från jobb, som sitter bredvid Gunvor.
Jag undrar då självklart om hela Västerås kontoret tänkt ringa mig idag...
Men får istället frågan: "Mår du bra?" Och jag svarar: "Jaa, varför skulle jag inte det?" 
Marianne tycker då att jag låter förjävlig och att min röst är jätte konstig. Jag tystnar och utbrister sen: "Jag är nyvaken! Jag låter så här då!!"
Fick sen höra att jag låter ungefär som nåt som kravlat ut från nån mörk hörna på vinden... Well, thanks! ;)

Dagen fortsätter med att jag kommer till jobb med massa redbull och choklad och hittar en väntande munk (ja, alltså en sån man äter) på mitt skrivbord från the 2 Laebels. *mys*
Öppnar mitt mail och finner ett glatt hej-mail från Robin. Det är så det ska vara... =D
Dagen fortsätter med utbildningar och massa admin... På lunchen släppar jag med mig Robin till BK, för jag hatar att gå själv, för att inhandla min lunch (en hamburgare) och food till Sara och Sandi.
När vi kommer upp till köket igen, sätter jag mig ner framför Theo som sitter där med ett äpple och en apelsin.
Snäll som han är, säger han: "Ok, nu tittar vi på min tallrik och sen tittar vi på din........."
MEH HALLÅ! Lite ska man väl ändå få gotta sig... Men nej, enligt Theo käkar jag för ofta på BK... (men nej, det gör jag inte... en vadslagning fick mig att sluta gör det ett tag...)
Men tror ni det slutar där? Nej, nästan varenda kotte som kom in i köket medans jag satt där kommenterade mitt matval. Till o med chefen kommer in o säger: "Vet du hur många kalorier det är i den där?!"
OK! PEOPLE! SLUTA KLAGA PÅ MIN HAMBURGARE!!!!  Så jävla farligt är det inte...

Kvällen kommer sen och jag är ungefär ensam kvar på danska avdelningen... Som tur är fanns Robin och Catrin där för att hålla mig sällskap. Jag försöker till och med övertala Robin att vänta på mig i en timme och jag lyckas faktiskt lite halvt.
Catrin berättar att det finns en otroligt fin bild på Micke på facebook som jag bara var tvungen att kolla på när kom hem. So I did... Ett ord: MOBBINGOFFER!!!!! *skrattar*
Robin börjar kolla vad jag har i min väska och hittar batterier som jag köpte imorse och vänder sig om leende: "Jasså... här var batterierna...." Och SJÄLVKLART tror han att det är batterierna till Pink Sambora och jag börjar förklara att det är det inte alls det! För de batterierna är till min mp3 spelare... Men det trodde han inte på... fast det var faktiskt så...
Jag kommer aldrig kunna köpa batterier mer utan att folk tror det är till den där fina rosa födelsedagspresenten. =P

Sen kommer Emil och tittar på Robin: "Vad gör du kvar?"
"Maria är ju här." svarar Robin enkelt.
Ok, hold it just a minute! Jag måste bara stanna upp och berätta hur glad jag är för att Robin är min dude.
Han är en sån man kan prata och skoja med om det mesta, om inte allt... Och hur down man än kan känna sig, som jag faktiskt gjorde i eftermiddags, så kommer han och säger en mening, som han verkligen menar och som han anser är en självklarhet att berätta för en... Och allt det där dåliga bara rinner av en...
Det är att ha en vän. *happy*

Helgen ser ut att bli fest-full and I'm loving every second of it... Hoppas bara mina nya toppar hinner komma. =S

Just another fucking monday...