Ooooh nu är hösten här på allvar!
Missade när det gick över från sommar till höst... Vaknade en dag, tittade ut och tänkte: "När hände det här?"
Men shit the same, för jag älskar hösten... Absolut avgudar den. Det är mörkt på kvällarna, det är kallt så man kan mysa rundor i sköna tjocka tröjor, man kan dricka massa te och varm choklad och jag kan använda mina älsklingsstövlar. ;)
Och hela världen är helt färggrann... Amazing... *suckar lyckligt*

Förra helgen firade vi Sara som fyllde år... Hemmafest hos Sandi ute i Åstorp med massa roliga människor.
Salig blandning av danskar (jag, Sara, Sandi, Catti, Stoffe och Mamma Laebel), norskar (Micke, Marcus, Andreas, Stian, Christoffer och Lene) och Nordanlidar (Kim och Robin).
OCH självklart, i vanlig tur och ordning, super jag och Sandi oss redlösa.
Sara blir nästan aldrig lika full som oss... Fattar inte det. Jag tycker inte hon dricker mindre än oss... Så ifall någon som var där miiinns hur mycket Sara drack, var vänlig informera mig om det.
Catti var också pretty packad, i samma stil som mig och Sandi... Och det var nog bra, för toasnacken blev sååå mycket intressantare med 2 packade Maria (moi) och Cat.
Hade gärna upplyst er om vad vi talade om, men det mesta är classified information... (aka: Jag minns inte det mesta...) *harkel*
Anywho, efter diverse fyllelekar ska vi gå till den enda puben i Åstorp. Mycket intressant!
Så hela gänget invarderar stället o kort därefter hittar jag och Sandi dansgolvet... Eller vi hitta ett tomt område på golvet som vi gjorde till dansgolv... tror jag. Mycket svårt att veta egentligen...
Minnet är lite dimmigt här alltså, men jag har fått veta att Kim räddade mig flera gånger... He is my hero. *ler*

SJÄLVKLART missar jag och Nordanlidarna sista tåget hem, så vi går tillbax till puben och får sen dela taxi med norrmän och Catti. Hemresan gick riktigt fort, och jag tyckte att det tog 5 minuter att köra från Åstorp till HBG...
Och, jag och Catti följer med 2 av norrmännen hem där vi får fyllemat, som vi inte heller minns vad det va, men jag var visst väldigt glad över att den hade massa vitlök i sig.
Catti och jag ligger sen i soffan och vrålsjunger Livin on a prayer och kort därefter Bye Bye Jonny (deeeet minns jag minsann...).
Jag släppar mig sen hem vid 6-tiden på morgonen, i pissregn o blåst, och somnar (däckar) otroligt gott.

Vaknar några timmar senare och vill döööööö... Like: Fuuuck, shoot me!
Ringer genast Sara för att informera om nattens bravader (lite illa kanske) och få höra hennes äventyr efter vi skilts åt. Bestämde mig sen för att aldrig dricka någonsin mer... När man är bakis förstår man verkligen inte varför man dricker från första början. Eller hur är det konstigt att minnet av det försvinner så fort bakfyllan är över?
När jag slutat dö kom kvällen med film och mys... Mycket mys.
Men det var bra... För visst är det skönt att krypa upp i en varm famn när man mår lite skit...
Fast o andra sidan är det alltid skönt...