Tiden går hur snabbt som helst!
Vilket är otroligt skönt, men jag hinner ju knappt skriva här känns det som.

Denna veckan har varit en riktig sakna-vecka. För både mig och Kenny. Jag tror det blir så när vi kommer närmre och närmre leaven. Bara 12 dagar kvar, sen är han här. Hos mig!

Men den värsta dagen var ändå i torsdags... Good lord.
Sitter på jobb och får helt plötsligt från Jessi att Kenny har lagt upp ett nytt foto på Facebook. Och jag har ju inte sett fotot och har inte vetat hur han ser ut sen han åkte, om håret är kvar eller nåt. Han har ju berättat, men det är inte samma sak som att se det. Så Jessi får skicka bilden till mig (Facebook is banned på jobb) och då kommer tårarna.
Absolut inget hysteriskt eller hemskt, men där sitter lilla jag med tårar rinnande nerför kinderna. Haha! Stackars Jonny, som sitter bredvid mig, som ska försöka lugna mig och Jenny som börjar proppa i mig choklad, för inget hjälpte. Jag var bara ledsen... Kosovo-deppig.
Den kvällen ringde Kenny 3 gånger och pratade. Så skönt.
Och jag ska egentligen inte klaga. Har inte varit sådär jätte Kosovo-deppig alls mycket och haft det ganska lätt på den fronten tycker jag, så att det hände nu var väl inte så himla farligt.
+ Jag shoppade ett nytt nagellack den dagen. Jag shoppar när jag är nere... Så nåt gott kom ju ut ur det. ;)

Annars har det inte hänt så mycket i veckan... Förutom det att jobba heltid inte gick, så jag får vara halvtid lite till.

Men sen idag så var jag och Morgan och svärmor i Halmstad på Anhörighetsträff.
Det var kul! Kenny bodde där när han gjorde NBG så det var lite kul för mig att se platsen han kallade hem i 1 år.
De visade bilder från Kosovo och campen, filmsnuttar och berättade om dagarna där nere. Vad de gjorde från vecka till vecka och hur de hjälpte befolkningen. 
Självklart smet Kenny undan kameran så han var inte med på ett enda foto. Men nu har jag sett hur rummen ser ut och hur landet är och allt sånt som gör att man kan tänka på honom på en riktig plats. 
Efteråt var det fikadags och en av soldaterna som var med nerifrån Kosovo satte sig vid vårt bord och snackade lite. Han verkade vara en bra kille, men det kändes konstigt att han antagligen skulle få träffa Kenny före jag får det. =P
Kenny kände samma sak, att en annan kille från hans insats hade varit hemma i Sverige och träffat hans tjej... Det var ju bara skumt.
Men jag tyckte att det var intressant. Det var bra att vi åkte dit.

Nu väntar sängen... Imorgon blir det jobba ett par timmar och sen julmarknad på Fredriksdal med Vicki.

Lv 6 i Halmstad.