I have to be alone... :)

Sista dagen som gräsänka... Känns overkligt.

Och just nu är jag helt slut. Borde egentligen gå och lägga mig eftersom jag varit upp och igång sen 6 imorse och ska upp kl 6 imorgon och göra 2 olika frostings till muffinsen.
Men jag känner att jag måste sitta här, helt själv, helt tyst och bara känna efter.
För imorgon måste även jag bryta ett mönster. Inte bara Kenny. :) Då ska allt bli som normalt, men ändå ändras precis allting.
Kommer nog bli några downs, men va fan. Klarade vi detta, så klarar vi fan i mig allt. ;)

Idag fick jag äntligen träffa honom!!
Jag, Cissi och Vicki fick ledigt från jobb så vi lånade en av mina föräldrars bilar och körde iväg. HAHA med bara en GPS som hjälp och en lite nervös förare (Cissi).
Det gick som smoooort.
Utom mitt otroligt yra samtal till Kenny, när vi hade ställt bilen och stod mitt i Halmstad:

Jag *skrattandes*: Jag vet inte var vi är!!
Kenny: Ok... Men följ GPS:en.
Jag: Men vi har ju ställt bilen...
Kenny: Ok. Lite svårt för mig att hjälpa dig.
Jag: Men du har ju bott här i 1 år. Du borde ju veta detta.
Kenny: Var är ni då?
Jag: Men det är ju det jag inte vet !!!
Kenny: Men om du inte vet och inte säger nåt, hur ska jag veta då?
Jag: Eh... *blond moment*

Det slutade med att vi frågade någon på gatan och då stod vi ett par hundra meter från torget vi letade efter...
Oopsi!
Såklart pissregna det, så det var bara att inhandla paraplyer och sen ställa oss för att glo på ryggarna. ;)
Hittade Kenny nästan direkt. Medaljcermonin kändes som en evighet. Men till slut var de klara och jag hade bestämt att jag skulle vara luuuugn när jag såg honom.
Det gick åt skogen och jag sprang igenom folkmassan och hoppade upp i hans famn. Bästa stället på jorden...
Massa pussar och kramar och gos och prat och... Fantastiskt...

Det blev ändå en ganska lång stund, men det jag kunde inte hjälpa att få tårar i ögonen när han gick därifrån...
Tur jag hade mina girls med mig... Så efter 2 min var allt bra igen.
Hemresan var ett av de roligaste sakerna vi har gjort, trots att Vicki säckade totalt i feber. Detta gör vi så om!

Nu har jag gjort klart alla muffins... Lillsyrran har varit här och gjort smörgåstårtan som hon dekorerar imorgon när jag är i Halmstad. Hon är guld värd, den tjejen. :)
Men nu... Nu ska jag faktiskt sova...

Och som min underbara compadre, Vickan, i detta Utlandsäventyr precis sa:

Nu är vår tid som militärfruar över!

Kärlek...