Helgen...
Började med att Sandi och jag skulle fixa mitt hår på jobb i lördags. Det tog 4 h... Men lord, va snyggt det blev och jag älskar min nya frisyr. (den kom till i torsdags)
Kommer hem för att slöa och ladda upp inför festen på kvällen och några timmar senare kl 7 är jag redo för att möta Sara, Stoffe och Emil.
Men, självklart ska det ju hända nåt och när jag ska dra upp dragkedjan på mina stövlar lossnar den. PANIK! Men lugnar mig efter en rad svordomar och springer ut i hallen efter mina lackpumps.
Känner OK, nu är jag redo för att gå och springer ut genom dörren. Kommer en bit på vägen, känner att mina fötter inte är riktigt på samma våglängd och tittar ner. PANIK IGEN! Klacken på ena skon har böjt sig helt! Så det är bara att springa hem igen och ringa lillsyrran som beordras att lämna hennes stövlar hemma så jag kan låna dem.
Möter iallafall Sara och hennes mamma som är sååå underbart snäll att de kör mig hem till min egen mamma för att hämta skorna. På vägen tillbaka till mötesplatsen kör vi självklart vilse och jag kan nu sanningsenligt säga att jag är en usel vägvisare...
Men egentligen, hur många tecken måste man få innan man ska fatta att man kanske inte ska gå på den här festen? Ja, många fler enligt mig just då iallafall...
Iallafall, vi möter upp Stoffe och Emil och kommer till slut hem till Fredde och Kasia utan fler missöden. Där väntar hemmagjord pizza, alkohol och trevliga människor.
Kvällen går vidare med flummiga telefonsamtal, en avdäckad Stoffe, massa fototagande och Nightwish.
Sen ska det ju självklart hända nåt mer... Tro inte att missödena med denna kvällen tog slut med skorna och att köra vilse.
Nej, för helt plötsligt får Emil för sig att han ska bära mig. Det slutar med att han tappar mig rakt ner i golvet... Slår i de flesta delarna av mig själv inklusive huvudet, men kommer visst upp ganska snabbt igen för att festa vidare.
Så jag, Sara och Emil drar ner till stan för fyllemat och sen vidare till Tivoli... Men går aldrig in då bulan efter mitt huvuds möte med golvet börjar göra sig till känna lite för mycket och Saras mamma får komma och hämta oss.
Här slutar kvällen för oss och jag somnar väldigt gott när jag lägger mitt huvud på kudden.
Dagen efter vaknar jag väldigt bakis och säger den klassiska repliken: Jag ska aldrig dricka igen...
Sover mesta av dagen och åker sen och storhandlar med mamsen. Varför vi alltid gör det när jag är bakis är beyond my reach...
Men det var helgen... Ja, eller i stora delar iallafall.
Jag, Stoffe och Sara
En ängel på bussen...
Min dag började verkligen riktigt dåligt... Vaknade av att någon plingar på dörren.
Vem förväntar sig att jag går upp en lördagmorgon, när jag är ledig och öppnar dörren? Nej... Blev lite irriterad, eftersom jag verkligen sett fram emot min sovmorgon idag.
Sen blev det bråttom att komma iväg till Väla för att möta Sara och Sandi och inköp av babypresent till en kollega och det slutade med att mamma och jag började bråkade i telefon och jag sen ungefär slungar mobilen i väggen.
Kommer på sen att jag inte har någon aning om min pinkod och mobilen stängde självklart av sig... Great! Och självklart har jag inte Sara eller Sandis nummer uppskrivet någon annanstans. Så jag åker iväg på vinst och förlust till jobbet för att få tag i numret...
På bussen sitter jag och är på riktigt dåligt humör och tycker att alla är riktigt jobbiga och att de faktiskt stör mig i mitt surande.
Helt plötsligt sätter sig en äldre man bredvid mig och frågar: "Det går väl bra? Att jag sitter här bredvid dig."
Ja visst, vad ska man säga... Det är ett fritt land.
Men, den här mannen, som var 85 år, var en underbart varm och snäll människa. Han muntrade upp mig i ett nafs och berättade många historier från hans liv, som han varit med om.
Sen säger han precis innan han ska gå av: "Låt ingeting dra ner dig... Le alltid åt världen. Titta på mig. Just nu önskar jag att jag var 60 år yngre, så du och jag kunde gå på Väla tillsammans... Men nu är det inte så, men jag ler ändå. Så le, lilla vackra vän..."
Och det gjorde jag och det kändes mycket bättre efter hans vänliga ord. Jag tror det var lite menat att han och jag hamnade på samma buss... För annars hade jag varit mycket surare resten av dagen. En ängel kanske?
Jag kom iallafall fram till Väla och träffade Sara och Sandi, eftersom Nina på jobb hade numret. Och Sandi och jag handlade födelsedagspresenter till hennes son och presenter till vår kollega. + att vi senare lyckades ta oss från Ängelholm helt själva. (vårt lokalsinne suger i vanliga fall).
Men gud, va trött jag är nu...
Mörka dagar...
Oooh va denna årstiden är underbar... Älskar det! Förutom det lilla faktumet att jag måste verkligen hitta en vinterjacka och köpa nya vantar...
I söndags åkte jag till Västeråskontoret med chefen... Det blev en intressant tur. Vi stoppades av polisen precis när vi kom fram till hotellet (såååå fort körde vi inte), hamnade i 2 långa bilköer, trodde vi var vilse, hälsade på kunder i Katrineholm och stod o väntade på tåget i Klippan av alla ställen, i en halvtimme...
Och hur länge var vi på kontoret? 4 h... Så jag spenderade mesta delen av söndagen och måndagen i bilen.
Skulle behöva semester... Sova i 1 månad i sträck.
Att slippa allt det där som finns nu. För lite sömn, för mycket tjafs och för mycket morgonhumör som övergår i annat humör, som uppenbarligen aldrig tar slut...
Och att vara skrika-på-personen för flera olika människor...
Det hade varit så skönt att slå sönder dörrklockan, skicka meddelanden till alla där det står: Kontakta mig inte, är i Afrika på en savann... och sen råka tappa mobilen i diskvattnet. *drömmer mig bort*
Men nej, så plan B.
Festa så mycket som möjligt. ;) Nästa vecka ska vi ha Halloweenfest... Great!
Dark Passion Play
Och så luktar det lilla fodralet helt nytt... Älskar nya skivor.
Personligen så tycker jag att den nya sångerska Anette Olzon är bättre än Tarja. Don't get me wrong, Tarja i all ära, men hon sjöng opera... Det var det hon kunde.
Anette har en röst som kan vara sagoberättande och vacker (låten Eva) men samtidigt vara kraftfull (t ex låten Amaranth).
Jag gillar dessa låtarna mer än vad jag gillar de äldre... Detta är hårt, mjukt, vackert, mörkt, berättande och allting på samma gång!
När man pratade om Nightwish förut och faktiskt nu också talade man om Tarja och nästan enbart om Tarja.
Men den som är den största delen av musikskapandet i gruppen är den fantastiska Tuomas Holopainen (keyboardisten). Helt underbar!
Otroligt bra skiva...
Danskfest...
Båtresan över till Helsingör var skit rolig. Vi sjöng o tjoade och jag, Sara o Sandi gjorde King of the world-grejen (ett måste). Fick även för mig (spriten som talade) att jag kunde göra armhävningar som Sebbe med en balk som hängde ovanför oss, så han lyfte upp mig och... jag gjorde 2... Är verkligen patetiskt svag.
Kommer över till ett ställe som heter Manhattan... som är ett riktigt trist ställe och vi tröttnade pretty snabbt.
Så killarna som raggat upp mig och Sandi skulle visa oss ett diskotek... Det slutade med att alla tappade bort mig, Sandi och Stoffe på vägen (där jag även bärs av Stoffe på hans rygg) och helt plötsligt börjar killarna som raggat upp oss att ääääälska bornholmska tjejer lite för mycket. Inte bra, inte bra alls... Då jag är den bornholmska tjejen... *dammit*
Vi får till slut smyga oss ut från stället med en väldigt packad Stoffe och pysa därifrån fort som faaan. Vi ringer Sara, hittar oss tillbaka till båten där de andra är och ungefär exploderar över att de tappat bort oss. (spriten där igen...)
Efter en båtresa tillbaks till Helsingborg med pölse och ett nästan-slagsmål ville jag bara hem, men blev övertalad av Sandi att hänga med hem till Jonny på en liten efterfest. Jonnys lägenhet är helt fantastiskt snygg och jag tror alla ville flytta in. Efter ett tag vill verkligen Sandi och jag bara hem eftersom vi hade haft vårt lilla äventyr och kände oss ganska trötta och jag lite nere (kan vara spriten igen...).
Så vi ska möta Sara och Sandis mamma som kört för att hämta oss. När vi kommer ut vräker regnet ner och av någon anledning bärs jag av Sebbe på hans axlar... (vet fortfarande inte varför, men ok...)
Är till slut hemma vid 4 på natten, blöt, full, trött... och ungefär däckade direkt.
Nästa gång det är fest, stannar vi i Helsingborg... För den halvan var verkligen rolig.
