Har varit ett par totalgalna veckor.
Den 13 december var det julfest med jobb och herregud, va kul vi hade! Jag o Vicki började förfesta hemma hos oss vid halv 3 och blev sen hämtade av Åse och Diana vid 5 för att åka till jobb och möta alla andra. Sen väntade Guitar Hero och Singstar med massa mys. Middag på SS Swea och det var en av de roligaste kvällarna ever.
Självklart när spriten kicka in lite så saknade jag Kenny helt otroligt mycket... Men jag har så underbara vänner och det hjälper väldigt mycket...

Sen var det full fart framåt och till slut efter massa väntande kom den 17... Den dagen då Kenny kom hem.
Var som en bumbibjörn on speed redan från morgonen... Självklart kom snön dagen förre så allt var totalkaos i Skåne... Som vanligt så fort det kommer snö här. MEN när jag kommer till jobb får jag veta att planen står still på flygplatserna och planen har inte kunnat landa kvällen förre ute i Ängelholm.
Panikartad kan man nog kalla mig lite, men allt eftersom dagen gick så kom allt igång igen.
Dagen gick sen jätte sakta... Självklart blev planet försenat så min mamma fick engagera mig med en shoppingrunda innan vi åkte ut till flygplatsen.

Jag var så förväntasfull och när Kenny äntligen kommer in genom dörrarna försvann allt och alla i rummet. Han marscherar rakt upp till mig och lyfter upp mig i sin famn.
Det var så skönt att få känna hans lukt igen och röra vid honom. Jag tror faktiskt jag blev förälskad all over again just där och då.
Det blev en hel del mys hela vägen hem (ja, och ungefär hela tiden sen dess)... Och en liten kisse här hemma blev helchockad över att "pappa" kom in genom dörren. Hon som har suttit och väntat på honom i flera veckor vid dörren.

Tiden har sen dess gått för snabbt. Haft massa mys med familjerna över jul och fått massa fina julklappar.
Julafton firades med Kennys familj och dagen efter firades med min familj.
På juldagen blev det även utgång med Vicki och hennes Emil. Riktigt roligt! Man var absolut inte nykter någonstans och dans på borden och massa kärlek var också involverat.
Hela kvällen slutade med att vi fick leta efter Emil i 3 timmar som kom bort. Och när vi precis gett upp, klockan 5 på morgonen, och antog att han hamnat i fyllecell (yes, den mängden alkohol var involverat) kliver han in rakt framför oss och undrade var fan vi varit någonstans.
Sjukt...
Så de fick vackert följa med oss hem och sova och igår låg där 4 slagna hjältar i soffan och fick pizza hemlevererat. Och självklart bestämde vi oss för att ALDRIG dricka mer i hela vår liv...

Men nu åker snart Kenny tillbaka till Kosovo... Och ångesten över det börjar dyka upp några gånger om dagen, mest på morgonen. Men enligt Kennys gruppchef så blir det lättare denna gången... Och förhoppningsvis har han rätt.
Hade ju inte precis tänkt bli sjuk denna gången, så det kan ju absolut bli lättare... *håller tummarna*

Nej, nu ska jag in och få upp mannen ur sängen så vi kan åka och shoppa. :)

Tiden går hur snabbt som helst!
Vilket är otroligt skönt, men jag hinner ju knappt skriva här känns det som.

Denna veckan har varit en riktig sakna-vecka. För både mig och Kenny. Jag tror det blir så när vi kommer närmre och närmre leaven. Bara 12 dagar kvar, sen är han här. Hos mig!

Men den värsta dagen var ändå i torsdags... Good lord.
Sitter på jobb och får helt plötsligt från Jessi att Kenny har lagt upp ett nytt foto på Facebook. Och jag har ju inte sett fotot och har inte vetat hur han ser ut sen han åkte, om håret är kvar eller nåt. Han har ju berättat, men det är inte samma sak som att se det. Så Jessi får skicka bilden till mig (Facebook is banned på jobb) och då kommer tårarna.
Absolut inget hysteriskt eller hemskt, men där sitter lilla jag med tårar rinnande nerför kinderna. Haha! Stackars Jonny, som sitter bredvid mig, som ska försöka lugna mig och Jenny som börjar proppa i mig choklad, för inget hjälpte. Jag var bara ledsen... Kosovo-deppig.
Den kvällen ringde Kenny 3 gånger och pratade. Så skönt.
Och jag ska egentligen inte klaga. Har inte varit sådär jätte Kosovo-deppig alls mycket och haft det ganska lätt på den fronten tycker jag, så att det hände nu var väl inte så himla farligt.
+ Jag shoppade ett nytt nagellack den dagen. Jag shoppar när jag är nere... Så nåt gott kom ju ut ur det. ;)

Annars har det inte hänt så mycket i veckan... Förutom det att jobba heltid inte gick, så jag får vara halvtid lite till.

Men sen idag så var jag och Morgan och svärmor i Halmstad på Anhörighetsträff.
Det var kul! Kenny bodde där när han gjorde NBG så det var lite kul för mig att se platsen han kallade hem i 1 år.
De visade bilder från Kosovo och campen, filmsnuttar och berättade om dagarna där nere. Vad de gjorde från vecka till vecka och hur de hjälpte befolkningen. 
Självklart smet Kenny undan kameran så han var inte med på ett enda foto. Men nu har jag sett hur rummen ser ut och hur landet är och allt sånt som gör att man kan tänka på honom på en riktig plats. 
Efteråt var det fikadags och en av soldaterna som var med nerifrån Kosovo satte sig vid vårt bord och snackade lite. Han verkade vara en bra kille, men det kändes konstigt att han antagligen skulle få träffa Kenny före jag får det. =P
Kenny kände samma sak, att en annan kille från hans insats hade varit hemma i Sverige och träffat hans tjej... Det var ju bara skumt.
Men jag tyckte att det var intressant. Det var bra att vi åkte dit.

Nu väntar sängen... Imorgon blir det jobba ett par timmar och sen julmarknad på Fredriksdal med Vicki.

Lv 6 i Halmstad.