Make a difference

Vet ni hur många barn det finns som inte har det som vi?
Som inte har en mamma eller pappa eller någon annan för den delen som tar hand om dem.
Som sover på gatan för det finns ingen annanstans att ta vägen.
Som blir skickade ut i krig för att ha ihjäl andra människor när de bara är 13 år...
Som inte har rent vatten, mat, mediciner, utbildning... Saker som bör vara självklara för varenda människa som föds till denna världen.
Jo, flera miljoner små killar och tjejer. Små barn...

Jag är fadder... Till en liten kille på 4 år i Afrika.
Och det känns skönt att jag kan göra nåt... Alla kan göra nåt.
Jag hjälper till att ge ett barn en chans här i världen.
För jag har ett tak över huvudet, jag har mat i kylen, vatten i kranen, jag kan duscha varje dag, jag får mediciner när jag behöver det och har pengar på bankkortet.

Jag har ingen ursäkt till att inte hjälpa... Har du det?

ALLA KAN! Make a difference... Pay it forward...

Lost Highway...

Första gången jag hör Bon Jovis nya låt Lost Highway från den kommande skivan Lost Highway and  GOD, it´s really good!
Det tog 2 genom lyssningar på den, men nu är den fast. =)

Till Västerås med jobb imorgon...
Självklart har jag en äckligt morgonpigg chef som fick den underbara idén att vi ska åka klockan kvart över 6 från Östra Ljungby.
Det betyder att jag måste åka hemifrån halv 6, som i sin tur betyder att att jag måste gå upp ca halv 5. 
SOM I SIN TUR betyder att jag kommer bli grinig. And I don´t like to be cranky...
Nog för att jag är morgon pigg, men det där är ju omänskligt! *chock*
Kommer hem igen på torsdag...

Värsta cola dagen på jobb idag. Skyller allt på Paolo.
Totalt hans fel.. Han tvingade mig att gå till BK med honom och sen tviiiiingade han mig att köpa cola och sen tviiiiingade han ner det i strupen på mig.
I had nothing to do with it... *ser oskyldig ut*

"I finally found my way, say goodbye to yesterday. Hit the gas, there ain´t no breaks on this Lost Highway!"

Ljuva tandläkaren...

Säger det med lite ironi i rösten... Eller inte så lite faktiskt.
Med lika mycket som det får plats i ett hangarfartygs lastrum.

Anywho...
Var där i torsdags efter en veckas nervositet och ångest attacker. Har världens tandläkarefobi.
Men, det kändes bra efter en stund. Min tandläkare är pretty great och bedövningen verkade skit bra.
Så man ligger där i sin egen lilla värld... Tänker: Detta går bra!
Bon Jovi dundrar i öronen från den lilla mp3n och man känner att man faktiskt är ganska avslappnad.
Börjar nynna lite smått och foten kan inte riktigt vara still.
Känner att tandläkaren skakar till en lite nätt, och jag tittar upp... Han ler och säger: Det är färdigt nu.
Jag ler... Han fortsätter: Jag ska bara sy ihop dig nu.

*tystnad*
*tystnad*
*tystnad*

URSÄKTA?! Rewind!!!


Det gick inte som planerat, uppenbarligen. Sitter nu här med stygn som inte ska tas ut förens om en vecka...
Underbart... får inte äta sega saker eller saker som kan fastna...
Och självklart är jag sugen på en stor, inte helt genomstekt pepparbiff... eller choklad... eller TUGGUMMI!!

Nej,  ni får ursäkta mig... Ska nu ta min fisk soppa och titta på Jamie Oliver... som ska tillaga hamburgare...

Välkommen till min nya blogg!

RSS 2.0