You want to make a memory?
För jag ska göra ett livsminne med nåt jag längtat till i över ett halvår.
Ja, kanske mer än det faktiskt. Det jag har längtat till i flera år, sen jag var ungefär 15 år...
Men nu, NU, är det dags, för mig att se Bon Jovi!
Äntligen!
Om 23 dagar ska jag stå i en fullsatt arena, i Golden Circle området, men min kompanjon Sofia, och skrika och sjunga till världens bästa band.
23 dagar... Det är bara 23 dagar kvar och jag får såna här anfall av bubblig lycka varann minut och det känns som att jag ska sprängas i 1000 små bitar.
Jag ska höra Livin on a prayer live med de musikerna som spelar den bäst. Jag ska se Richie Sambora spela sina underbara solon och riff på riktigt!!
Vem hade trott det för för 8 år sen? Ha, inte jag.
Det kanske var för att de flesta trodde det var en fas, *asg*. Meeeen uppenbarligen gick inte den över.
Samtidigt är det lite sorgligt för egentligen vill jag inte att det ska vara över. Att längta efter något är faktiskt en otroligt skön känsla. Och tänk om det går över för fort, då står man där och vet inte riktigt vad man ska längta till mer...
Och jag vill inte att det ska ta slut. För min del, kan jag vara i den arenan, med det bandet och alla låtar för alltid.
Haha, min egen bild av heaven.
Och så är jag nervös, för tänk om det av någon anledning inte blir av... Då har man längtat helt i onödan.
Man kan ju bli deprimerad för brutalt mindre saker...The Lost Highway leads to Randers, and I´M FUCKING ON IT!!!
23 dagar kvar to One Wild NIght!!
Me? The Grinch??
Sitter man här på jobb... Fullkomligt uttråkad...
De andra danskarna försvann ganska snabbt hem när de slutade. Premier League ikväll och det är visst förjävligt viktigt, så ingen vill stanna kvar och prata med mig när jag sitter här i min inget-att-görahet... *suckar lite ledsamt*
Helgen blev ett äventyr i sig.
Åkte hem till Jenny på eftermiddagen för att leka lite med barnen innan de skulle sova och jag och Jenny skulle rymma ut på äventyr.
Får även föda i mig eftersom Ante stått och lagat spagetti och köttfärsås *naaaaaam*. Så efter ha matat lillkillen så hugger jag in på min egen. Efter ett tag sitter Ante och småler lite finurligt och säger sen: Det var inte för mycket vitlök i va?
WHAT?! Utropar jag eftersom vi faktiskt ska ut, och enligt den gyllene regeln ska man INTE käka vitlök när man ska ut o parta.
Ante tycker ju självklart att min förtvivlan är skit rolig (dålig humor...), men lugnar mig ganska snabbt med att där inte finns vitlök i... *pustar ut*
Efter det är nattas ungarna och jag o Jenny letar fram partykläder och smink och låser in oss i badrummet med varsitt glas vin. Det ska ju då sägas att vi under hela tiden har sprungit runt med Sagas prinsesskronor på huvudet, så om man hade tittat in i det badrummet hade man nog fått sig ett gott skratt. (Ante försökte fånga det på bild, men jag djupdök in i garderoben innan det hann bli nåt...)
Efter EN TIMME känner vi oss att vi är redo för party och kommer ut förvandlade från badrummet. Nu får faktiskt Ante fota oss i våra prinsesskronor och kort därefter drar vi hemifrån (utan kronor på huvudet).
Vi kommer till ett ställe och efter ett litet tag hör jag en röst jag känner allt för väl igen: MARIA?!
och mycket riktigt, där är Alex, syrran då, med Shishi och deras kameror. I allt flams, skrik, fototagande och tjim blir vi upphittade av ett gäng killar (som var lite rädda för Alex och Shishi), men som annars underhåller oss med olika samtalsämnen.
Vi drar sen vidare till ett ställde där vi dansar och har allmänt trevligt... Eller JAG har trevligt (wink wink), Jenny blev visst mobbad för hon var "gammal" och "en mamma".
Hela kvällen slutar med att Jenny och jag går på strumpesock hem och landar i sängarna kl 4 på morgonen...
Dagen efter vaknar jag och är riktigt bakis... Måste påminna mig själv nästa gång att inte blanda så jävla mycket...
Så det tar 6 h för mig att duscha och äta innan jag beger mig hem till Jenny o Ante igen för att hämta sakerna som blev kvar där. Kommer dit och då står Ante och steker TON med bacon... Och jag kan säga redan nu att stekt baconlukt är inget man vill känna när man är bakis... Fy fan, va äckligt.
Jag blir inte långvarig och åker hem en halvtimme senare och dör i soffan... Får även ett roligt samtal lite senare på kvällen... *ler* Men mer om det någon annan dag... För tidigt än, anser jag...
Sen blir det ny vecka... Igår var jag med syrran och cruisa i hennes nya bil. SÅÅÅ SÖT!
Idag har det hänt massa och ingenting... Jag o Sara spårade till slut ut och började fjanta rundor som fan eftersom vi var sjukt uttråkade. Så jag ska då jaga henne och tar upp händerna och springer efter henne med töntiga steg och båda brister ut i skratt eftersom jag faktiskt ser ut som Grinchen när jag gör så.
Vi får då den brillianta idén att vi ska filma skiten och Sandi som står och pratar i telefon med Stoffe,såg extremt chockad ut över vad vi håller på med.
Förstår inte varför... Hon om någon borde faktiskt vara van vid oss... *muttrar* Skit kul... Love the Angels.
Fest i helgen!! Och sen får vi fira mamma också på söndag... Den här gången ska jag o mina syskon göra det riktigt bra! *ler*
Jag??
De andra danskarna försvann ganska snabbt hem när de slutade. Premier League ikväll och det är visst förjävligt viktigt, så ingen vill stanna kvar och prata med mig när jag sitter här i min inget-att-görahet... *suckar lite ledsamt*
Helgen blev ett äventyr i sig.
Åkte hem till Jenny på eftermiddagen för att leka lite med barnen innan de skulle sova och jag och Jenny skulle rymma ut på äventyr.
Får även föda i mig eftersom Ante stått och lagat spagetti och köttfärsås *naaaaaam*. Så efter ha matat lillkillen så hugger jag in på min egen. Efter ett tag sitter Ante och småler lite finurligt och säger sen: Det var inte för mycket vitlök i va?
WHAT?! Utropar jag eftersom vi faktiskt ska ut, och enligt den gyllene regeln ska man INTE käka vitlök när man ska ut o parta.
Ante tycker ju självklart att min förtvivlan är skit rolig (dålig humor...), men lugnar mig ganska snabbt med att där inte finns vitlök i... *pustar ut*
Efter det är nattas ungarna och jag o Jenny letar fram partykläder och smink och låser in oss i badrummet med varsitt glas vin. Det ska ju då sägas att vi under hela tiden har sprungit runt med Sagas prinsesskronor på huvudet, så om man hade tittat in i det badrummet hade man nog fått sig ett gott skratt. (Ante försökte fånga det på bild, men jag djupdök in i garderoben innan det hann bli nåt...)
Efter EN TIMME känner vi oss att vi är redo för party och kommer ut förvandlade från badrummet. Nu får faktiskt Ante fota oss i våra prinsesskronor och kort därefter drar vi hemifrån (utan kronor på huvudet).
Vi kommer till ett ställe och efter ett litet tag hör jag en röst jag känner allt för väl igen: MARIA?!
och mycket riktigt, där är Alex, syrran då, med Shishi och deras kameror. I allt flams, skrik, fototagande och tjim blir vi upphittade av ett gäng killar (som var lite rädda för Alex och Shishi), men som annars underhåller oss med olika samtalsämnen.
Vi drar sen vidare till ett ställde där vi dansar och har allmänt trevligt... Eller JAG har trevligt (wink wink), Jenny blev visst mobbad för hon var "gammal" och "en mamma".
Hela kvällen slutar med att Jenny och jag går på strumpesock hem och landar i sängarna kl 4 på morgonen...
Dagen efter vaknar jag och är riktigt bakis... Måste påminna mig själv nästa gång att inte blanda så jävla mycket...
Så det tar 6 h för mig att duscha och äta innan jag beger mig hem till Jenny o Ante igen för att hämta sakerna som blev kvar där. Kommer dit och då står Ante och steker TON med bacon... Och jag kan säga redan nu att stekt baconlukt är inget man vill känna när man är bakis... Fy fan, va äckligt.
Jag blir inte långvarig och åker hem en halvtimme senare och dör i soffan... Får även ett roligt samtal lite senare på kvällen... *ler* Men mer om det någon annan dag... För tidigt än, anser jag...
Sen blir det ny vecka... Igår var jag med syrran och cruisa i hennes nya bil. SÅÅÅ SÖT!
Idag har det hänt massa och ingenting... Jag o Sara spårade till slut ut och började fjanta rundor som fan eftersom vi var sjukt uttråkade. Så jag ska då jaga henne och tar upp händerna och springer efter henne med töntiga steg och båda brister ut i skratt eftersom jag faktiskt ser ut som Grinchen när jag gör så.
Vi får då den brillianta idén att vi ska filma skiten och Sandi som står och pratar i telefon med Stoffe,såg extremt chockad ut över vad vi håller på med.
Förstår inte varför... Hon om någon borde faktiskt vara van vid oss... *muttrar* Skit kul... Love the Angels.
Fest i helgen!! Och sen får vi fira mamma också på söndag... Den här gången ska jag o mina syskon göra det riktigt bra! *ler*
Jag??
Have a nice day.....
Shit, hur jag klarade denna dagen utan att bli galen är ett under...
Kom till jobb imorse och inser att det är idag 5 av danskarna ska sitta på Bankens sida och ta svenska samtal.
Det betyder att det är ungefär 3-4 kvar på vår sida som ska sitta normalt. Ja... eller de andra 2-3 ska sitta normalt.
Jag ska visst göra allt...
Så jag sitter som vanlig dansk, vanlig svensk OCH tar de svenska banken-samtalen. De andra som blev överflyttade för dagen fick en timmes utbildning och lite medlyssning.
Jag fick 4 papper och ett "Detta fixar du!!"
Eh... JAHA! Schysst ju... Sen strular allt... Mailen, faxen, telefonerna... Allt! Och jag springer som en pendel mellan min plats och IT-avdelningen för att försöka få in danskarna på banken på mailen och kolla vad fasiken som händer med faxen... IGEN!
Men Charlotte (chefen) har varit super stöttande hela dagen och hållt koll på mig när jag yrade rundor som en annan yr höna.
Och Jenny har skickat uppmuntrande brev hemifrån.
Senare på kvällen kom Sara och Sandi indrullande genom dörren efter deras pass på Banken sidan var över.
Ja, vi 3 var ju en vacker syn... Vi såg halvdöda ut hela högen.
Mer Danish Pile än Danish Dynamite. Och meningen: ALDRIG MER! sades några 100 gånger...
Kvart över 8 flyger jag ut genom dörren för att åka hem... Oooh va skönt det var att komma hem.
Tills jag ringde min mamma och vi hamnade i tjafs med varandra för 350 gången om samma ämne det varit om i över ett halv år nu.
I SWEAR TO GOD! Jag är nog adopterad eller nåt... 'sparkar lite på stolen*
Nu ska jag ta mitt dåliga humör och sova lite...
Imorgon kommer aaaallt vara bra igen.
OOOH glömde ju nästan... Alex (sis) har köpt bil! Ja, och Sara också!
It's cruising tiiiiiiime!!
Kom till jobb imorse och inser att det är idag 5 av danskarna ska sitta på Bankens sida och ta svenska samtal.
Det betyder att det är ungefär 3-4 kvar på vår sida som ska sitta normalt. Ja... eller de andra 2-3 ska sitta normalt.
Jag ska visst göra allt...
Så jag sitter som vanlig dansk, vanlig svensk OCH tar de svenska banken-samtalen. De andra som blev överflyttade för dagen fick en timmes utbildning och lite medlyssning.
Jag fick 4 papper och ett "Detta fixar du!!"
Eh... JAHA! Schysst ju... Sen strular allt... Mailen, faxen, telefonerna... Allt! Och jag springer som en pendel mellan min plats och IT-avdelningen för att försöka få in danskarna på banken på mailen och kolla vad fasiken som händer med faxen... IGEN!
Men Charlotte (chefen) har varit super stöttande hela dagen och hållt koll på mig när jag yrade rundor som en annan yr höna.
Och Jenny har skickat uppmuntrande brev hemifrån.
Senare på kvällen kom Sara och Sandi indrullande genom dörren efter deras pass på Banken sidan var över.
Ja, vi 3 var ju en vacker syn... Vi såg halvdöda ut hela högen.
Mer Danish Pile än Danish Dynamite. Och meningen: ALDRIG MER! sades några 100 gånger...
Kvart över 8 flyger jag ut genom dörren för att åka hem... Oooh va skönt det var att komma hem.
Tills jag ringde min mamma och vi hamnade i tjafs med varandra för 350 gången om samma ämne det varit om i över ett halv år nu.
I SWEAR TO GOD! Jag är nog adopterad eller nåt... 'sparkar lite på stolen*
Nu ska jag ta mitt dåliga humör och sova lite...
Imorgon kommer aaaallt vara bra igen.
OOOH glömde ju nästan... Alex (sis) har köpt bil! Ja, och Sara också!
It's cruising tiiiiiiime!!
1 månad och 3 dagar kvar to One Wild Night!!
Like a little piece of heaven...
Mina vänner...
Jag har blivit introducerad för Ben & Jerry glass.
Och detta är nog ett av det bästa sakerna jag någonsin stött på. Jag skojar inte. HELT FREAKING UNDERBART!
Allt började med att Paolo fyllde 25 i lördags och jag tänkte vara lite snäll och köpa hans favoritglass (som han tjatat nåt så otroligt om), som jag själv aldrig smakat.
Så jag hittade glassen kallad Chocolate Fudge Brownies... Alltså, det mesta chokladiga jag kunde hitta.
Kommer till jobb, Paolo blir jätte glad eftersom just denna sorten är visst hans absoluta favorit... Well, det är choklad med choklad i... Det kan ju inte gå fel...
Så jag springer och hämtar skedar och jag tar en stor skopa på min sked och in i munnen och... GOD LORD! Aldrig smakat så god glass i hela mitt liv! Helt underbart, galet, sjukt gott!!
Idag köpte jag en annan sorts som heter Cookie Dough. Vanilj glass med chocolate chip-kakdeg i! Herregud... Det är helt underbart...
Paolo och jag kom idag på det perfekta sättet att beskriva dessa glassar på...
Det är som att Gud himself, har lagt sin hand över dem och när man öppnar locket kommer det en ljusstrimma ner från himlen och man hör änglar sjunga. Och runt glassen dansar det små glada älvor...
Precis så är det...
Nästa smak ska bli Bohemian Raspberry... *nam nam*
Jag har blivit introducerad för Ben & Jerry glass.
Och detta är nog ett av det bästa sakerna jag någonsin stött på. Jag skojar inte. HELT FREAKING UNDERBART!
Allt började med att Paolo fyllde 25 i lördags och jag tänkte vara lite snäll och köpa hans favoritglass (som han tjatat nåt så otroligt om), som jag själv aldrig smakat.
Så jag hittade glassen kallad Chocolate Fudge Brownies... Alltså, det mesta chokladiga jag kunde hitta.
Kommer till jobb, Paolo blir jätte glad eftersom just denna sorten är visst hans absoluta favorit... Well, det är choklad med choklad i... Det kan ju inte gå fel...
Så jag springer och hämtar skedar och jag tar en stor skopa på min sked och in i munnen och... GOD LORD! Aldrig smakat så god glass i hela mitt liv! Helt underbart, galet, sjukt gott!!
Idag köpte jag en annan sorts som heter Cookie Dough. Vanilj glass med chocolate chip-kakdeg i! Herregud... Det är helt underbart...
Paolo och jag kom idag på det perfekta sättet att beskriva dessa glassar på...
Det är som att Gud himself, har lagt sin hand över dem och när man öppnar locket kommer det en ljusstrimma ner från himlen och man hör änglar sjunga. Och runt glassen dansar det små glada älvor...
Precis så är det...
Nästa smak ska bli Bohemian Raspberry... *nam nam*
Ett stort tack till Paolo för att ha visat mig vägen till godare glass!
Heaven?
1 månad och 4 dagar kvar to One Wild Night!!
Heaven?
1 månad och 4 dagar kvar to One Wild Night!!
Magiska blommor...
Oj, nu har man inte skrivit på ett tag... Har nog hänt en del sen sist.
Blev förkyld i 3 veckor and it was hell. Varenda dag vaknade man på ett brutalt sätt med igenkorkad näsa, ont i halsen, huvudet kändes som att det vägde ton och var dag var det en SURPRISE om man var feberfri.
Och inte nog med det... Mina underbara vänner mobbade skiten ur mig för att jag var sjuk... Det är riktiga vänner det... ;)
Efter 3 veckor var jag måttligt trött på skiten och ringde läkaren som beodrade in mig direkt. Det slutade med 3 olika mediciner som jag ska ta i 5-6 veckor. Nämen va freaking underbart då! *ironi*
Mår nu bättre, känner mig en aning drogade och trött... Men inga hemska uppvakande.
Förra helgen var jag och Jessi ute i Ekeby (jaaa, ni läste rätt) på en liten musikfest. Jons band Soundhouse och sen skulle även Partymys skulle spela.
Ooooch då blir jag faktiskt dålig igen. Så jävla typiskt. Vi hade längtat hur länge som helst och så blev det så där förjävligt.
Men Soundhouse var precis lika underbara som alltid och Partymys körde massa goa låtar bl. a ett Bon Jovi-medley. Och då är man ju redan inskriven i Hall of Fame, enligt mig. ;)
När det 3:dje bandet All-4-1 började spela ville jag bara hem och en stund senare satt jag och Jessi nere i ljudbåset med Jon, jag hängandes mot väggen.
Sen åkte vi faktiskt hem...
Jessi är världens underbaraste vän och hon är nog ännu mer underbar när man är sjuk. Kramar och gos för att man ska känna sig bättre. =)
I lördags var det jobb som gällde och sen mötte jag Alex (sis) på Väla för lite fika och shopping. Vi köpte faktiskt likadana klänningar. *S* Skit snygga, kakigröna från H&M.
Vi hann även springa upp och säga hej till Sara som jobbade på Claes i helgen... Mycket skratt och flams.
När vi kom hem till syrran satte vi ihop bokhylla (vi är bara så jävla bra) och sen blev det kebabrulle/pizza, Körslaget och sen även Mariocart.
Mariocart är verkligen hur roligt som helst! Ni som inte spelat det: GÖR DET!
Igår, (söndag) väcktes jag av Sandi som satt på jobb med faxproblem...
Ibland blir jag amazed av mig själv. Jag lyckades supporta henne, fortfarande halvsovandes, igenom nåt tekniskt! HA, vem kunde trott det, liksom... Ja, inte min IT avdelning iallafall... Men jag är nog inte så oteknisk som folk tror. ;) Efter det var det ingen idé att somna om igen, eftersom Jovi (katten) nu var klarvaken och stod och skrek efter uppmärksamhet...
Dagen fortsatte med att jag stack hem till Jenny för att leka lite med Saga så Jenny kunde få lite lugn och ro.
Vi plockade massa tusenskönor och gick sen på jakt efter Magiska blommor.
Ni vet dom där vita, fluffiga sakerna som man blåser på och så blir de till små vita frön som flyger iväg... Hela hennes ansikte lyste upp varenda gång vi hittade en. *ler* Så extremt oskuldsfullt och sött...
Vi satt även i sandlådan och "bakade kakor" och "lagade mat" och grävde hål i ett par timmar. Jätte skön söndagseftermiddag och när vi gick in igen var Saga inte alls trött utan det var faktiskt Tant Mia (that would be me) som var helt slutkörd (medicinerna har nog nåt med det o göra också...).
Nej, nu väntar kudden och sängen. Ny dag imorgon...
Magiskt...
1 månad och 2 veckor kvar too One Wild Night!!
Blev förkyld i 3 veckor and it was hell. Varenda dag vaknade man på ett brutalt sätt med igenkorkad näsa, ont i halsen, huvudet kändes som att det vägde ton och var dag var det en SURPRISE om man var feberfri.
Och inte nog med det... Mina underbara vänner mobbade skiten ur mig för att jag var sjuk... Det är riktiga vänner det... ;)
Efter 3 veckor var jag måttligt trött på skiten och ringde läkaren som beodrade in mig direkt. Det slutade med 3 olika mediciner som jag ska ta i 5-6 veckor. Nämen va freaking underbart då! *ironi*
Mår nu bättre, känner mig en aning drogade och trött... Men inga hemska uppvakande.
Förra helgen var jag och Jessi ute i Ekeby (jaaa, ni läste rätt) på en liten musikfest. Jons band Soundhouse och sen skulle även Partymys skulle spela.
Ooooch då blir jag faktiskt dålig igen. Så jävla typiskt. Vi hade längtat hur länge som helst och så blev det så där förjävligt.
Men Soundhouse var precis lika underbara som alltid och Partymys körde massa goa låtar bl. a ett Bon Jovi-medley. Och då är man ju redan inskriven i Hall of Fame, enligt mig. ;)
När det 3:dje bandet All-4-1 började spela ville jag bara hem och en stund senare satt jag och Jessi nere i ljudbåset med Jon, jag hängandes mot väggen.
Sen åkte vi faktiskt hem...
Jessi är världens underbaraste vän och hon är nog ännu mer underbar när man är sjuk. Kramar och gos för att man ska känna sig bättre. =)
I lördags var det jobb som gällde och sen mötte jag Alex (sis) på Väla för lite fika och shopping. Vi köpte faktiskt likadana klänningar. *S* Skit snygga, kakigröna från H&M.
Vi hann även springa upp och säga hej till Sara som jobbade på Claes i helgen... Mycket skratt och flams.
När vi kom hem till syrran satte vi ihop bokhylla (vi är bara så jävla bra) och sen blev det kebabrulle/pizza, Körslaget och sen även Mariocart.
Mariocart är verkligen hur roligt som helst! Ni som inte spelat det: GÖR DET!
Igår, (söndag) väcktes jag av Sandi som satt på jobb med faxproblem...
Ibland blir jag amazed av mig själv. Jag lyckades supporta henne, fortfarande halvsovandes, igenom nåt tekniskt! HA, vem kunde trott det, liksom... Ja, inte min IT avdelning iallafall... Men jag är nog inte så oteknisk som folk tror. ;) Efter det var det ingen idé att somna om igen, eftersom Jovi (katten) nu var klarvaken och stod och skrek efter uppmärksamhet...
Dagen fortsatte med att jag stack hem till Jenny för att leka lite med Saga så Jenny kunde få lite lugn och ro.
Vi plockade massa tusenskönor och gick sen på jakt efter Magiska blommor.
Ni vet dom där vita, fluffiga sakerna som man blåser på och så blir de till små vita frön som flyger iväg... Hela hennes ansikte lyste upp varenda gång vi hittade en. *ler* Så extremt oskuldsfullt och sött...
Vi satt även i sandlådan och "bakade kakor" och "lagade mat" och grävde hål i ett par timmar. Jätte skön söndagseftermiddag och när vi gick in igen var Saga inte alls trött utan det var faktiskt Tant Mia (that would be me) som var helt slutkörd (medicinerna har nog nåt med det o göra också...).
Nej, nu väntar kudden och sängen. Ny dag imorgon...
Magiskt...
1 månad och 2 veckor kvar too One Wild Night!!
